Blogaholic
Logga in
·
Styr upp en egen blogg
Visar samtliga inlägg taggade med filosofi.

- Döden?

Pappa berättade idag om en äldre dam han hade träffat som bara hade ett par månader kvar i livet men som fortfarande sken som en sol och var glad och lycklig.  Inte på någotvis för att hon längtade efter döden utan hon hade nog snarare drabbats av det klassiska "carpe diem" fenomenet som jag har uppfattning av att många därute får av ett dödsbud. Varje andetag blir friskt och unikt, varje skräpbit representerar ett storslaget konstnärligt mästerverk. Dessa människor börjar plötsligt beundra fenomen som "får vara" Kvinnan ifråga hade tydligen önskemål om att få aktiv dödshjälp för att få se sin sista tid på jorden med klara ögon.

Oppositionsreaktionen som troligtvis är mer vanlig(Men inte nödvändigtvis) är att livet plötsligt blir meningslöst och varje steg blir tungt av att lyfta sin kropp; Vetskapen om att allt det man hade tänkt att uppnå plötsligt disintegreras med ett dödsbud. Många saker blir plötsligt värdelösa och livet handlar snarare om en flykt ifrån nuet. Oavsett handlar det om en mental resa där man materialiserar, konkretiserar  och försöker fylla ut kärlet som snart ska bli tomt. För det blir det väl?

Vissa människor tar sin tillflykt i religionen i vilken dessa plötsligt kan  "se" och "veta" hänvisade till ett nedskrivet kodex; förstärkt av sina inre känslor: att slutet bara är början på evigheten. All olycka i livet förbytt till ett ändlöst hav av lycka och att grubblerier är överflödigt. Deras mentala resa vid dödsbudet bringar lite sorg eftersom de har insikten om att en själaresa skall bli dom givna.

Det är en upplyftande tanke att vi på någotvis skulle vara oändliga, oförstörbara, unika.. Som om vi skulle kunna mätta människans omättliga behov av att förbättra och optimera sin tillvaro på ett eller annat sätt. Att just människans drivkraft att alltid tvingas söka något "bättre" av sin tillvaro, att aldrig bli nöjd är en evolutionär process som fördunklar. Att detta "jag" bara är en faktor i en stor komplex tillvaro av andra likartade, kanske ett helt universum, av "jag".  Min kropps "jag"`s resa genom den här tillvaron är alltså, för mig, ändlig. Den hade en början och den kommer helt sannolikt också att få ett slut. Nu till min poäng:

Om vår dödsdag gavs tillkänna skulle det skapa en stor omskakning i våra liv; Varför? Vi blir plötsligt medvetna om att vi kommer att lämna jordelivet. Men seriöst? Vad är det som är så stor grej med det? Ingen undgår döden och ingen som är något undgår att vara. Vad är det för bo du sitter och bygger hela dagarna, vad är det du sparar till, vad är det du väntar på? -Döden är en högst reell faktor i våra liv, och genom detta; blir således livet; Vare sig det upphör imorgon, om 3 månaders eller 65 år.

Min pappa säger själv "Jag dör aldrig" men rent statistikt... dör han snart.

Publicerat klockan 03:38, den 9 april 2010
Har fått 3 kommentarer
Postat i kategorin Okategoriserat och taggat som döden, filosofi,